Lonewolf
Ja, ensamt känns det faktiskt.
Att vara ensam bloggare på när vi trots allt är flera som har delad vårdnad.
Petter Dunne skyller dock på att han inte får igång internet.. Men det hade han ju kunnat ta med Tekniskt Ansvarig direkt och haft igång det på 2 sekunder. Herr T-A (Gussolini) himself har jag iofs inte gett lösenordet till och Kenyakalle har vi inte ens berättat om bloggen för. Men ändå dåligt att ingen annan än jag bloggar. Typ.
Dock har jag en fin stund för mig själv just nu, omgiven av lägenhetens 200 tomma kvadratmeter och avnjuter en bättre drickyoghurt som Dunne stulit med sig från Mejeriet igår.
Själv har han lovat bort sig som flytthjälp till sina styvföräldrar Danijel och Matilda... och på något sätt lyckades han lura med sig T-A på det också.
Kenya sitter antagligen på sitt rum och bygger upp inför en bättre flikning, men det är ju knappast något som stör.
Istället kan jag i lugn och ro njuta av lugnet som annars aldrig råder i denna majestätiska etagevåning och invänta att klockan tickar upp mot 20.45 och tvingar iväg mig mot Entré för att bevittna Herr Lapidus filmatiserade drama om Stockholms undre värld tillsammans med Johan, Thompa och Herr Cocaine himself!
Over and out!
Nästa inlägg lovar jag ska författas av andra fingertoppar!
Att vara ensam bloggare på när vi trots allt är flera som har delad vårdnad.
Petter Dunne skyller dock på att han inte får igång internet.. Men det hade han ju kunnat ta med Tekniskt Ansvarig direkt och haft igång det på 2 sekunder. Herr T-A (Gussolini) himself har jag iofs inte gett lösenordet till och Kenyakalle har vi inte ens berättat om bloggen för. Men ändå dåligt att ingen annan än jag bloggar. Typ.
Dock har jag en fin stund för mig själv just nu, omgiven av lägenhetens 200 tomma kvadratmeter och avnjuter en bättre drickyoghurt som Dunne stulit med sig från Mejeriet igår.
Själv har han lovat bort sig som flytthjälp till sina styvföräldrar Danijel och Matilda... och på något sätt lyckades han lura med sig T-A på det också.
Kenya sitter antagligen på sitt rum och bygger upp inför en bättre flikning, men det är ju knappast något som stör.
Istället kan jag i lugn och ro njuta av lugnet som annars aldrig råder i denna majestätiska etagevåning och invänta att klockan tickar upp mot 20.45 och tvingar iväg mig mot Entré för att bevittna Herr Lapidus filmatiserade drama om Stockholms undre värld tillsammans med Johan, Thompa och Herr Cocaine himself!
Over and out!
Nästa inlägg lovar jag ska författas av andra fingertoppar!
Kommentarer
Trackback
