spermahuset

Lördagen inleddes i ett inte allt för trevligt tillstånd av att Snövit, vid 12-tiden, ringde min vän (läs; iPhone) och vänligt men bestämt förklarade att vi behövde inhandla alkohol. 
Just alkohol kan ha varit det absolut sista jag ville ha när jag vid denna tiden fortfarande låg fullt påklädd i en soffa med bearnaisedippade pommes frites i truten och försökte klura ut vafan som egentligen hände kvällen innan. 
Efter att jag i vredesmod lagt på telefonen då jag insett att Mr Whites ord skulle tvingas bli min lag, hur illa det än lät, kom i alla fall Drenner glad och nöjd ner för trappan, utvilad efter att ha sovit i min säng och såg oförskämt fräsch ut. Vi startade några jävligt schyssta låtar och spelade högre musik än vi gjort kvällen innan. 
Detta resulterade i en huvudvärk som inte kan förklaras i skrift, utan måste upplevas och jag började hålla tummarna för att världen skulle sprängas och jag inte skulle behöva genomlida ännu en festkväll!

Dock kan vi ju idag, med facit i hand, konstatera att världen inte sprängdes och att jag faktiskt "genomled" en fin kväll igår. För när vi väl fått besök av Coca Cola-kungen, tagit oss till Systemet, spenderat en halv månadslön, vilat upp oss några timmmar och sedan fått i oss vår första öl var ju livet fint och mysigt igen. 
Det vankades ju faktiskt både 20-årsfest och Inflyttningsdito denna trevliga lördag och det blidde ju faktiskt hur bra som helst. 

Jag svidade upp i klassisk english-schoolboy outfit med Club Blazer och basker, vilket blev storslagen succé, och delade en bättre flaska Hot n' Sweet med den redan allt för omnämnda iKilldur1. Fick hem Petter från jobb, våldtog Dick och Guss på FIFA, slöt upp med övriga Klågerupslegender och i skön förortsgängstil drog vi till Sammie ute i Limhamn där hon och "älsk" (Bennie the Cop) firade en total 40-årsdag. 
Det bjöds på jävligt schysst taco, fler shots och GRÖNA TUBORG! Gröna Tuborg är faktiskt bland det finaste som finns. Välkylda, serverade i glasflaskeform och ungefär här nån gång insåg jag att jag var back on track!

Tog ton på snapsvisorna och de kom igång ganska rejält. 
"Kaffe utan Grädde, är som kärlek utan kyssar" och andra jävligt kyliga låtar höjde feststämningen och efter några Tequila var man herre på täppan igen. 
Kvällens peak var antagligen mitt vackra framförande av When You're Looking Like That som jag till min stora glädje nu lärt mig ordagrant och utantill!

Dock varar ju inte allt förevigt utan vid 22.30 var jag och dagisfröken "tvungna" (nåja) att bege oss till ännu en fest då vi är så förbannat populära.. Adebayor, Baggio och Dansbandskungen hade inflyttningsfest i hooden kring Folkets Park och här blandades Klågerups absolut tyngsta profiler genom tiderna med popstjärnor och underbart alternativa Möllan g'z!

Calle limmade som fan på en brud, men till hans besvikelse hade bruden pojkvän och antagligen sumpade han ändå allt när han tydligen suttit och snackat om MIG med henne. Han hade kallat mig charmig, vilket var fint och homosexuellt, medan jag tydligt klargjorde för henne att det är det sista jag är. 
Jag utnyttjade min basker för att snärja några schyssta pluggbrudar men hade inte mer framgång än vad Liverpool hade i årets CL. 

Träffade den (ordagrant) TYNGSTA legenden genom tiderna också, som var självutnämnd DJ-kung och obestridlig master of music. Han påstod sig vara den hetaste plattvändaren i Norra Europa och även om ingen trodde honom satte han skottpeng på varenda jävel som närmade sig hans Spotifykonto. 
I team med några andra drägg lyckades jag dock få igång Westlife även här och utöver att DJ'n började gråta dog också festen helt och hållet och jag kände att det var dags att dra. 

Dock hann jag träffa Bula, Johan och Thomas som tittade in lite senare... och innan vi var klara med vår närvaro lyckades Bula och Johan slå varandra blodiga (och jag lyckades boka in en resa till San Marino med Klågerups Sami Hyypiä (Johan Caapsgård) också!)
Ska sälja ut honom till nått schysst fotbollslag och göra honom till landslagsstjärna i blåbärslandet!